Genom att skapa skydd i anslutning till områden där viltet söker föda kan man gynna viltet avsevärt. På så vis kan man samtidigt minska predationen och öka utnyttjandet  av de miljöer där man skapat tillgång till föda. Buskage där småviltet kan ta skydd, och som erbjuder häckande fåglar möjligheter att dölja sina bon, är alltså viktiga inslag i landskapet. Framför allt är brynmarker mellan åker och skog, samt i kanten av åkerholmar, viktiga miljöer. Lähäckar fyller också samma funktion.

I skogsmarken kan man skapa skydd genom att samla ihop rishögar, och genom att inte röja bort buskskiktet. I odlingslandskapet kan man skapa skydd genom att så eller plantera remsor med högvuxna grödor, som rörflen, jordärtskockor, eller solrosor om man inte vill anlägga mer permanenta häckar på åkermarken. Växter som hallon och nässlor ger också skydd.

Generellt sett kan man säga att det är större brist på skydd i enskiktad produktionsskog och intensivt odlad slättbygd, jämfört med mellanbygden som innehåller mer brynmarker. Även i mellanbygden bör dock brynen skötas och utnyttjas bättre än idag.