Värdet av enstaka viltvårdsåtgärder, som till exempel stödutfodring och predatorjakt, blir mycket större om de kombineras med viltanpassad markanvändning.
Modern viltvård bygger därför i stor utsträckning på tanken om samverkan mellan viltförvaltning och annan markanvändning. Genom ett mer viltanpassat jord- och skogsbruk, i kombination med god viltvård, kan man samtidigt nyttja viltstammarnas potential och minska risken för skador på grödor och skog. Ett varierat odlingslandskap, där viltet samtidigt har tillgång till vår- och höstsådda grödor samt träda, är optimalt ur viltsynvinkel.

Målsättningen med många av miljöstöden till jordbruket är att återskapa liknande förutsättningar som i forna tiders mer småskaliga markanvändning. Även bland övriga stöd till lantbruket finns det goda möjligheter att kompensera ekonomiskt för något lägre avkastning från ett mindre intensivt, men mer viltanpassat, jordbruk. Det finns mycket att vinna för bägge parter på diskussioner mellan brukare och jakträttshavare om inriktningen på markanvändningen, inklusive möjligheter till ersättningar och stöd för olika viltanpassade åtgärder.

"Ett alternativ till konventionell skogsskötsel med höga etableringskostnader för att skapa monokulturer ges genom den så kallade ”Östermalmamodellen” som eftersträvar flerartsbestånd med en intressant ekonomisk kalkyl."

Även i skogen finns mycket att vinna på ett viltanpassat brukande.
I södra Sverige sker en ”förgraning”, där även tallboniteter planteras med gran. Därmed minskar vinterbetet för älgen, och betesskadorna ökar där man faktiskt föryngrar tall.
För att skapa goda förutsättningar för hjortviltet och minska skadenivåerna bör man sträva efter att föryngra med tall på tallboniteter och att ha en ökad andel löv i barr- och blandskog.

Ett variationsrikt skogsbruk är gynnsamt för viltet, upplevelsen av skogen och även den ekonomiska kalkylen för den enskilde skogsbrukaren. Ett alternativ till konventionell skogsskötsel med höga etableringskostnader för att skapa monokulturer ges genom den så kallade ”Östermalmamodellen” som eftersträvar flerartsbestånd med en intressant ekonomisk kalkyl. Dessutom genereras mervärden för såväl mångfald, vilt och människa.