Eftersök av trafikskadat och påskjutet jaktvilt är en betydelsefull uppgift för svenska jägarkåren. För att förbättra andelen framgångsrika eftersök utprovas nu en ny träningsmetod för spårhundar. Målet med försöken är at utöka antalet duktiga eftersöksekipage inom jägarkåren och den nationella viltolycksorganisationen.

Foto: Mia Håkansson

Eftersökshunden

Hundens utmärkta vittringskapacitet gör den mycket användbar till eftersök av trafik- och skottskadat vilt. Hundar kan som bekant följa individuella doftspår av en människa, vilt eller annan hund under långa perioder. Men trots dessa imponerande spårningsegenskaper misslyckas många eftersök på trafikskadat eller påskjutet vilt utan förklaring. Hunden kan tappa intresse för spåret, för att spåra överhuvudtaget eller helt enkelt börja spåra en annan individ än den skadade. I Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag ingår tillhandahållandet av eftersöks hundar vid trafikolyckor. Vid jakt efter såväl klövvilt som fågel är det krav på tillgång till eftersök-shund/apporterande hund (17§ Jaktförordningen). Träningen av effektiva och framgångsrika eftersökshundar är alltså av stor betydelse för jägarkåren i allmänhet och Svenska Jägareförbundet i synnerhet.

Nya träningsmetoder

De traditionella formerna av spårhundträning bygger på utläggning av doftspår med en viltdel (klöv) som släpas och blod som appliceras med hjälp av droppflaska. Helst bör blod från samma viltart som klöven användas, men blod från tamgris och nöt används oftast. Ett annat tränings alternativ är träning på dragspår med vilt som nyligen fällts under jakt. Ett problem vid inlärningen är att människan som lägger ut spåren lämnar ett eget doftspår parallellt. Detta gör att det ibland gör det svårt att avgöra om hunden följt människans spår, doften av blodet eller det släpade viltet/klöven. Inom polisen och militären används inlärningsmetoder för att träna hundarna att spåra upp enskilda individer, vars spår de presenteras för vid spårningens inledningsskeende. Dessa träningsmetoder bygger på att hunden presenteras för individuella doftspår, alltså dofter från vissa individer av för dem obekanta människor. Inlärningen sker i ett laboratorium, där olika dofter presenteras för hunden i en ”planka” med försänkningar där dofterna placerats. Hunden undersöker de olika doftspåren, men uppmuntras när den kommer i kontakt med den prioriterade doften. På så vis präglas hunden att söka efter en viss individ, vars dofter den exempelvis presenteras för vid inledningen av en skarp spårning.

Vetenskaplig utvärdering

Nu ska den militära/polisiära hundtränings-metoden utvärderas som träningsmetod för eftersökshundar. Försöken utförs under en treårs-period, med start under våren 2008. Försöken ska i första hand testa om hundens framgång vid eftersök förbättras jämfört med traditionella träningsmetoder, men öven användas för att utvärdera om spårträning med individuella doftspår förbättrar hundens möjlighet att spåra individer i flocklevande vilt. De flocklevande vilten, dov- och kronhjort, samt vildsvin förutspås öka inom de närmaste åren, vilket kommer att ställa andra krav på eftersöksekipagen. Det övergripande målet med det projektet är att öka andelen framgångsrika eftersök efter allt påskjutet eller trafikskadat vilt.

Frivilliga eftersöksekipage

Försöken genomförs i samarbete med tio erfarna eftersöksjägare (se lista nedan). Dessa äger idag minst en dokumenterat framgångsrik eftersökshund som är intränad efter traditionella metoder. De står också i begrepp att införskaffa, eller har redan införskaffat, en unghund som de är villiga att träna med de nya metoderna baserade på individuell inlärning. De redan intränade hundarna kommer att användas som referensgrupp, vars framgång på eftersök senare kommer att jämföras med de unghundar som ska intränas enligt de nya metoderna.

Foto: Mia Håkansson

Ringsös dovhjortar

På Ringsö i Sörmlands skärgård finns en av landets mest framgångsrikt förvaltade dovvilt stammar. Under flera år har en detaljerad kunskap om bland annat stammens täthet, sammansättning och harem bildning byggts upp. Naturligt utbyte av hjortar mellan Ringsö och de närbelägna öarna Långö och Hartsö har dokumenterats, så det är inte frågan om någon isolerad population. Här på Ringsö kommer eftersökshundarnas, gamla såväl som unga, förmåga att spåra individuella hjortar testas på indvider som sövts och märkts med en GPS sändare. Dessa hjortars rörelsemönster kommer följas i real-tid och jämföras med den efterföljande hundens spår. I samband med sövningen, kommer doftspår att samlas in från hjortarnas klövar. Dessa kommer att användas för inträning av de unga eftersökshundarna.

Skarpa eftersök

Såväl den gamla som den nyintränade hundens förmåga att göra eftersök efter påskjutet och/eller trafikskadat vilt kommer också att ingå i studien.

Foto: Mia Håkansson

Endast tillbud där där blod- eller vävnadsrester kunnat verifieras på skade-/skottplatsen kommer att ingå. Hunden presenteras för skott-/skadeplatsen, och tillåts därefter spåra till eftersöket avslutas. Hunden bär GPS sändare under eftersöket, där start och stopp punkt samt åtgången tid noga noteras. Här får vi alltså information om huruvida eftersöket lyckas samt tidsåtgång tills slutfört (eller avbrutet) eftersök. Vi kommer även att få ett mått på hur lång sträcka hunden har spårat innan eftersöket slutförts/avbrutits. Under alla försök, på såväl Ringsö som på skarpa eftersök, noteras väder och vindförhållanden, samt alla positioner och tider. Respektive hundägaren kommer också att redogöra skriftligt för hundens allmänkondition vid varje försök (exempelvis löptid för tikar, eventuella sjukdomar, skador etc). Även den är tränad tidigare, samt hur många skarpa eftersök den genomfört det senaste året samt totalt.

Fortlöpande rapportering Utfallen från de olika försöken kommer fortlöpande att rapporteras till huvudfinansiären (Svenska Jägareförbundet) samt göras tillgängligt för jägarkåren genom Svensk Jakt och på jägareförbundets hemsida. Resultaten kommer även att publiceras i internationella, vetenskapliga tidskrifter med granskningsförfarande. Det senare är viktigt för en oberoende bedömning av värdet av de uppnådda resultaten ska kunna göras. Om försöken visar att de nya träningsmetoderna är överlägsna, kommer även en handbok på svenska att sammanställas. Handboken och de nya metoderna kommer naturligtvis användas på de eftersökskurser som organiseras av Svenska Jägareförbundet.

Fotnot Mia Håkansson är forskningsingenjör vid Svenska Jägareförbundet, Öster-Malma. Carl-Gustaf Thulin är docent vid Uppsala Universitet samt föreståndare för Centrum för Vilt- och Fiskforskning, SLU Umeå. Forskningen finansieras även av SKK.

Kontaktpersoner

Carl-Gustaf Thulin, docent, projektledare

Populationsbiologi och naturvårdsbiologi
Uppsala universitet
Norbyvägen 18, Uppsala
Mobil 0705-64 53 58
E-post carl-gustaf.thulin@ebc.uu.se

Mia Lennartsson
forskningsingenjör

Svenska Jägareförbundet
Öster Malma, Nyköping
Mobil 0702-06 00 42
E-post eftersok@spray.se