– Jo du, det har man både sett och hört förr. Men vi kom över hela och blöta. Innan vi började gällde det att hitta våra hjortar på kartan. Halsbandet till ”Åke” var omställt för att sända positioner var 30 sekund.

– Kan man göra något roligare än att spåra hjortar? Wachtel tiken Divan visade med hela sig att detta var en favoritsysselsättning.

Efter karta koll och en kopp kaffe beslutade vi oss för att lägga träningsspår till de hundar som var med ut. En av dessa skulle få göra en referens spårning på ”Åke”. Marcus hjälpte AnneLee att lägga person spår till Divan. Divan är ju en lite pigg rackare som jagat en dl i livet. Så det har inte varit helt lätt att försöka omskola henne. Och när hon nu kom ut på Ringsö och fick se alla dessa hjortar som lugnt gick och betade 30-50 meter från där vi satt och fikade blev det lite mycket. Det blev många och korta spår till henne och det löste hon på ett utmärkt sätt, även och hon sneglade en smula på viltet.

Hjorthår från ”David” blandat med vatten i flaskan. Doften sprayas ut på marken.

Till Marcus bayrare, Aska lades ett spår med doft från ”David”. Jag sprayade ut vittring med ca 10 meters mellanrum och spåret blev ungefär 400 meter långt. Under spåret hade vi haft två olika grupper med hjortar som passerat. En grupp handjur och en grupp med hindar och kalvar. Själva ”David” såg vi inte till vid det tillfället. Jag la spåret så det vid några tillfällen korsade spåret efter de båda grupperna med hjortar vi sett. För att vara helt säker på vart jag hade gått hade jag med mej en GPS.

Vid foten av berget hade flocken med handjur passerat. Jag valde därför att gå över deras löpa och upp i berget. Intressant valsituation för hunden. Här skulle man tydligt se om ville följa hjortarna eller mitt spår med ”David” doft.

Divan som var med för första gången ute på fick ägna förmiiddagen åt träning av personspår i denna viltrika miljö. Efter ett antal väl genomförd spår efter Marcus somnade Divan under syrenbuskarna. Det finns nog fler som önskar att de kunde ta en tupplur på jobbet. Det hade hon förtjänat tycker vi.

Efter att ha tränat hela förmiddagen grillades det korv. Mat och fika ute i vårsolen smakar alltid kalas. Jag tror man egentligen skulle kunna äta raggsocka och tycka det var gott också. Vi pratade om spårningarna vi gjort med Aska och Divan. Aska som gjorde ett ID spår av ”David” genom två olika flocka med hjortar löste sin uppgift tillfredställande. Hon hade vid valsituationerna (korsande spår av hjortar) inga större svårigheter med vilket spår hon skulle välja. Vilket förr kändes skönt, det är ju detta vi tränat på. Följa den vittring som presenteras.

Vi hade ju både mitt spår och det spåret som Aska gjorde på GPS och de följde varandra väl.

När väl tekniken är på vår sida kommer vi att lägga ut samtliga spår och kartor på vår hemsida.

Vi hade tänkt göra en så kallad Referens spårning med en ”gammal” eftersökshund. Det vill säga en hund som är traditionellt tränad och som gjort en massa eftersök för at se om den hunden tog upp och spårade vår hjort.

Marcus hade med sig sin gamla trotjänare Samba, en wachtel tik som är 12 år och som gjort en himlans massa eftersök genom åren. Vi hade med oss doft från hjorten ”Åke” i en burk. Vi visste var ”Åke” befann sig så det got inte lång stund förrän vi fick syn på honom. Vi fick en bra position för en spårstart. ”Åke” och hans kumpaner gick sakta och lugnt in i skogen. Vi markerade starten med vår handenhet och skred till verket.

Innan hunden presenterades för spåret lades det ut lite hår där hjorten stått. Pälsen kom naturligtvis från hjorten ”Åke”. Det hade gått cirka 2 timmar sedan hjorten gått där ifrån. Marcus och Samba undersökte spårstarten och Samba var inte så överdrivet intresserad.

Marcus visar Samba var spåret startat och ”Åkes” doft i form av hår finns.

Samba la sig ner och vi kunde bara leende konstatera, hon konstaterade något.

Efter mycket om och men tog hon upp och spårade. Vi var lite osäkra på vilken eller vilka hjortar hon följde. Vi kunde efter ett antal hundra meter konstatera att den nog inte var ”Åke”.

– Jag tror inte hon ville ta upp för det inte är skadat förklarade Marcus.

En förklaring som vi absolut kunde acceptera och förstå. En gammal rutinerad hund som Samba har med åren lärt sig sitt arbete, bara att lyfta på hatten för.

”David” på Kullbo utan sina fina horn.

De flesta hjortarna hade nu tappat sina horn. De såg lite förlägna ut när vi gick på dem, de liksom smög sig in i buskarna för att inte synas. Vinterpälsen håller på att släppa så de är ju kanske inte till sin fördel just nu.

Hundarna som var med idag skötte sig fint. Askas spårning var ju en intressant övning med fler valsituationer och synliga störningar. Och det löste hon på mycket bra sätt. Divans första träning på ön gick strålande med tanke på att hon faktiskt jagar mer än hon gör eftersök. Så hjortarna för henne var ju av högsta intresse. Lite problem med koncentrationen den första halvtimmen på ön kanske...

Samba visade oss att gammal är äldst. Hon lät sig inte luras till några konstigheter, tyder på viss intelligens tycker jag. Inom kort har vi en ny träningshelg och då är tanken att ett annat gäng ska följa med ut på ön och träna. Vi hörs vidare om det.

Tack Niclas för skjutsen!

Till dess LEV VÄL

Mia Håkansson