Våtmarker och öppna diken i odlingslandskapet är, liksom skogskärr, mycket värdefulla miljöer, som man skall vara mycket rädd om. Lägg därför inte igen öppna diken i åkerlandskapet, och låt bli att dika ut kärr och fuktdrag i skogen, om du vill gynna viltet. Många gamla dikningsföretag i skogen har inte heller medfört någon ökad skogsproduktion, och då bör man inte rensa dikena utan lägga igen dem. Våtmarker som man skapar genom att dämma får en mer naturlig flora och fauna än grävda viltvatten, och är därför normalt mer gynnsamma för viltet. Det är dessutom oftast billigare att dämma än att gräva.

För det jaktbara viltet kan man vänta sig större positiva effekter av ökade inslag av våtmarker i slättbygden och mellanbygden, jämfört med skogsbygden. Anledningen är att det finns fler änder och gäss som utnyttjar våtmarker i det öppna och småbrutna landskapet, än i skogsbygden. Ur ett naturvårdsperspektiv är dock återskapande av våtmarker i skogen minst lika viktigt, och även det jaktbara skogsviltet gynnas av sådana åtgärder. På sikt kommer man att få flerskiktade, lövdominerade miljöer med infallande ljus längs välskötta våtmarker i skogen. Där finner viltet både föda och skydd. Kantzoner mot myrar, kärr och vattendrag är viktiga för allt från älg till skogshare och skogshöns.

En dikespropp ger bra miljöer för viltet på sikt och är bidragsberättigande. Foto: Fredrik Widemo.