Förutom att inventeringarna varit bristfälliga så visar själva systemet med att dela in landet i tre olika förvaltningsområden allvarliga brister.
Det är bara i norra området som man hittat fler föryngringar än miniminivån.
– I Värmland har lodjursstammen minskat, vilket troligen beror på det samlande rovdjurstrycket som medfört att bytesdjuren minskat. I Gävleborg finns det däremot gott om lodjur. I praktiken innebär systemet att områden där det finns gott om lodjur inte får någon jakt eftersom det finns få djur i en annan del av Sverige. Detta var inte syftet med den regionala förvaltningen, säger Torbjörn Lövbom.
Han menar att man istället skulle använda den regionala kunskapen om exempelvis det samlade rovdjurstrycket, tillgången av klövdjur och tillämpa högre grad av samförvaltning mellan bytes- och rovdjur.
– Tyvärr omintetgörs ambitionerna med den regionala förvaltningen när man har för stelbenta regler kring miniminivåer på förvaltningsområdesnivå istället för länsnivå.
Torbjörn Lövbom vill därför uppmana alla jägare och länsstyrelsernas kvalitetssäkrare att verkligen lägga fokus på lodjursinventeringarna.
– Vi kan inte ha ett system som kräver bra investeringsresultat årligen för att få licensjakt. Snö- och resursbrist gör att underlaget är bristfälligt. Vi måste få ett bättre underlag och kompletterande metoder som exempelvis kameror. Det är också bra att jägarna och Jägareförbundet fått en tydligare roll i det framtida inventeringsarbetet, genom vårt avtal med Naturvårdsverket, säger Torbjörn Lövbom.