I september förra året uppmanade vi våra folkvalda att stå upp för det 80-åriga handslaget mellan staten, jägarkåren och Svenska Jägareförbundet. Orsaken var att EU-kommissionen hade fått ett klagomål gällande statens sätt att ge bidrag till Svenska Jägareförbundet för att leda och organisera delar av jakten och viltvården, ofta kallat det allmänna uppdraget. Den som klagat påstod att bidraget i själva verket var ersättning för tjänster som staten köper och att uppdraget därför borde upphandlas enligt reglerna för offentlig upphandling. EU-kommissionen frågade därför regeringen hur man såg på klagan i en ”pilotskrivelse” den 12 juli 2016.

Vi har läst regeringens svar till EU-kommissionen den 4 oktober 2016. Svaret går i huvudsak ut på att regeringen gör en översyn av Viltvårdsfonden under 2016. Den 23 januari fortsätter EU-kommissionen med att fråga regeringen hur översynen går och vilket utfall den fått. Kommissionen är intresserade av viltförvaltningssystemet och specifikt hur Sverige säkerställer en korrekt hantering av EU:s bestämmelser för offentlig upphandling.
Svenska Jägareförbundet har följande kommentarer inför hanterandet av denna viktiga fråga. För att få bästa möjliga juridiska kunskap i EU:s bestämmelser för offentlig upphandling beställde förbundet en rättsutredning av en internationellt erkänd advokatbyrå. Den omfattande rättsutredningen kan sammanfattas enligt följande:
−    Beslut om bidrag är att betrakta som myndighetsutövning: en ren offentligrättslig åtgärd som inte är förknippad med civilrättsliga förpliktelser.
−    Inget av rekvisiten för ett ”kontrakt” i upphandlingsrättslig mening är uppfyllt i detta fall. Svenska Jägareförbundet är t.ex. inte rättsligt skyldigt att utföra vad som anges i besluten om bidrag och kan därmed inte av domstol förpliktas att utföra vad som anges i bidragsbesluten.
−    Åtgärden att betala ut medel ur Viltvårdsfonden till Svenska Jägareförbundet omfattas sålunda inte av reglerna om offentlig upphandling.


Regeringens svar på EU-kommissionens ”pilotskrivelse” kan få avsevärda konsekvenser för svenska civilsamhället med dess ideella organisationer som tar emot bidrag för sin verksamhet. De totala bidragen från offentlig sektor till ideella föreningar och övriga organisationer omfattar årligen tiotals miljarder kronor. Effekterna av regeringens hantering har potentiellt följdverkningar över tid och för många intressenter.
Mot bakgrund av detta är det mycket angeläget att regeringen står upp för den svenska folkrörelsemodellen. Inte minst när det ej föreligger några juridiska invändningar till regeringens nuvarande hantering av Jägareförbundets bidrag enligt rättsutredningen.  
Slutligen bör man betona viltvårdsmedlens särskilda karaktär. Alla som jagar är skyldiga att betala en viltvårdsavgift som är avsedd för den viltvård som den enskilde jägaren inte själv kan sköta. Jägarna betalar för någonting som de har intresse av och vill åstadkomma och som har ett intimt samband med jaktutövandet: det rör sig alltså om en avgift och inte om en skatt. Pengarna samlas i en särskild fond, Viltvårdsfonden. Regeringen ska fördela dessa av jägarna inbetalda pengar så att de gör mest nytta för viltvården.
Vi förutsätter att regeringen denna gång är tydlig i sitt svar till EU-kommissionen. Det ligger självklart även i kommissionens intresse att vi som medlemsland är tydliga i våra yttranden såväl juridiskt som principiellt utifrån den svenska modellen.

I snart åtta decennier har svensk viltvård fungerat väl och är djupt förankrad i såväl riksdag som i jägarkåren. Detta får inte raseras av en otydlig hållning. Det ligger i regeringens intresse att slå vakt om ideellt engagemang och en kunnig jägarkår.