Gräsanden är den vanligaste anden i Sverige och den trivs i allt från våtmarker till parkdammar i städerna. Vill man se ällingar finns det möjlighet till det vid denna tiden på året, häckningsperioden är från mars-juli. Gräsanden lägger normalt 8–12 ägg och ruvar i medeltal 25-27 dygn, ruvningen sköts av honan. Anden gör oftast sitt bo i anslutning till vatten, antingen på marken eller i en hålighet i ett träd, boet brukar vara väldigt väl kamouflerat. Något dygn efter kläckningen lämnar honan boet med ällingarna och drar sig till närmsta lämpliga vatten.

Det finns två grupper av änder, simänder och dykänder, gräsanden tillhör den förstnämnda gruppen. Det finns flera saker som skiljer dykänder från simänder men en sak som kännetecknar simänderna är när de söker efter föda så tippar de kroppen framåt och betar det de når från ytan, en dykand precis som namnet säger dyker efter sin föda. Gräsanden äter främst vattenväxter men även insekter och säd. För ällingarna är det insekter som är den primära födan. Insekter är inte bara viktigt för ällingarna utan också för fasan- och rapphönskycklingar. Tillgången på insekter de första veckorna är avgörande för kycklingarnas överlevnad. För att öka mängden insekter kan man till exempel anlägga en viltåker eller kantzon med grödor som både ger skydd och föda samt ökar den biologiska mångfalden i landskapet.

Det finns ca 200 000 gräsandspar i Sverige.