Säl och skarv har bidragit till att kustfiske som näring nästan helt har försvunnit. Men även andra orsaker finns. Men även andra orsaker finns.
Nu delar yrkesfiskarna fisken med säl och skarv, därför uteblir fångsterna helt många gånger. Även redskapen blir skadade av sälen. Resultatet av det blir, att förutsättningarna för att leva av yrkesfiske eller att ha fiske som binäring i skärgården försvinner.
Om några decennier när de sista skärgårdsborna har burits i land med fötterna upp, så har ingen ny generation tagit vid. Inte ens någon hoppfull naturälskande familj kan överleva i skärgården.
Vilket värde har det att odla potatis och morötter i bergskrevor och slita ont i väder och vind, att vara tvungen att ta sig i land för jobb eller skola – om man inte kan fånga sin egen hushållsfisk? Då väljer man nog en annan plats att leva på.
Vi får då en skärgård som blir öde utom ett par månader på sommaren. Vad händer med skärgården, fiskebyar, sjöbodar och det som gör det vackert och rekreationsvärt?
Många politiker och tjänstemän måste vara medvetna om den stora påverkan av säl och skarv.
Flera åtgärder behövs. Men det verkar som att de sitter lugnt i sina stolar med fint tyg, krampaktigt kramar de armstöden, sätter fötterna i ekparketten och tänker ”det här är besvärligt, det tar vi inte nu”.
Men snart är det för sent. För snart finns ingen som bor kvar och kan hålla i bössan och reglera dessa talrika predatorer i skärgården.

Bill Nelson
Ordförande Jägareförbundet Kalmar län