De flesta jägare har nog hört talas om hur det går till att utbilda en spårhund som ska användas för eftersök på klövvilt. Sverige har ju egentligen ingen egen eftersökstradition. De utbildningsmetoder som används är nog axplock från länderna nere på kontinenten och lite hemmasnickrat.
Men det som generellt gäller för de utbildningsmetoder vi använder idag är att det är av människan lagda spår. Hur de läggs och med vad kan variera.
Men det är alltid ett stort utbud med dofter i det konstgjorda spåret. Vilken av alla dessa dofter använder våra hundar, kan man ju undra.
Vi samlade vår pilotgrupp helgen 17-18 maj 2009 på Öster Malma. Tobias Gustafsson och Jessica Åberg, professionella hundtränare var där för att visa och berätta om den träningsmetod vi kommer att tillämpa under inlärning av ID-spår. Tobias inledde träningshelgen med att gå igenom hundens förmåga att lära sig olika saker och hur man ska lära hunden de olika sakerna och belönings tekniker.
I det här forskningsprojektet är ett av de absolut viktigaste ingredienserna att minska störande lukter. Vi vill att hundarna ska kunna koncentrerar sig på en doft i taget.
Vi vill också att hundarna ska med hjälp av metodisk prägling och inlärning i varierande miljöer lära sig att identifiera viltet.
De eftersök som många eftersöksjägare tycker sig ha det största problemet med är flockdjuren. En skadad dovhjort eller ett vildsvin som kommer ifatt sin flock, kanske inte blöder eller lämnar andra kroppsvätskor är inte lätt för hundarna att spåra. Många hundar lär sig av erfarenhet att identifiera viltet men vår tanke är att vi ska lära hundarna identifiera viltet från början.
Projektet består av en gedigen pilotgrupp med handplockade eftersöksjägare. Samtliga har idag en färdig spårhund som används till spårning av samtliga klövviltarter.
Många av dem har skaffat en ”påläggskalv” som kommer att tränas på ID sök.
Inlärningsmetoden är egentligen ganska enkel. Man presenterar en vittring under kontrollerade former för hunden och berömmer vid exakt rätt tillfälle när hunden sniffar just på rätt vittring. Enkelt va?!
Knalle (labbe) har lärt sig gå på plankan för att sniffa i burkarna. Foto Mia Håkansson
För pressionens skull använder många som tränar efter den här principen ”klicker”. ”Klickern” används som en förlängning av berömmet, om vi förstått det hela rätt.. När hunden går på banan (se bild) så hinner man inte fram och berömma med klapp eller godis innan det är för sent. Genom att träna in Klick = belöning så ger man berömmet, förhoppningsvis i exakt rätt tid.
Tajming oerhört viktigt säger Tobias till oss hela tiden.
Den första träffen gick egentligen ut på att samtliga skulle få en presentation av hur träningsmetoden används.
Många såg lite tveksamma ut när Tobias och Jessica plockade fram en stor påse med Frolic och ett gäng ”klickers”.
- Nja jag tänker nog fortsätta berömma min hund med klappar sa Per.
Men många av oss såg honom sticka till Otta en godisbit då och då.
Per och ”plotten”.
Hela gänget övade med sina hundar och det vittringspreparat Tobias hade valt för helgens träning. – Jag har valt en vittring ni troligtvis inte kommer stöta på i skogen, Te.
Ytterligare några pannor skrynklades. Men han har ju rätt. Det gör ju inte så mycket att göra lite fel med just den doften.
Det tog inte lång tid förrän hundarna visste i vilken burk teet fanns. Det var fascinerande och se. Hundförarna såg glada ut och hundarna sniffade i burkar och gjorde det dom blev lärda till under helgen. Hela gänget försågs med burkar och tepåsar. Så nu var det bara att åka hem och träna.
Vi väntar med spänning till nästa gång vi ses, då kanske det finns dovhjortsdoft i burkarna…
VÄL MÖTT!