Projektledare Calle Thulin tog emot och hälsade samtliga välkomna till årets första träningsträff. Han gick igenom den vetenskapliga delen av projektet för att informera de nya hundförarna.

Tobias Gustavsson och Jessica Åberg tog över och inledde helgen med en teoretisk genomgång av spårträningen. Det blev en kopp kaffe och sen gick vi ut och började helgens övningar.

De nya hundförarna fick en genomgång av hur ID spårträningen går till.

Har man som de flesta andra eftersökjägare tränat sin hund med blod i flaska och klöv i snöre så blir det en viss skillnad med blomkrukor och sprayflaskor.
”Janis” och hans hund Stella var med för första gången och det tog inte många försök förrän Stella la ihop ett och ett. – Nu ska vi se om hon kan klura ut ett spår över trappen sa ”Janis” och traskade iväg.

Marcus Engström är en de hundförare som varit med sen vi började förra året. Nu ska han lägga sprayspår till sin hund. Man tar en doft, vilken som helst. Magnus valde en skitig handske som är hans egen. Man lägger handsken i vatten en stund och häller sen vattnet i en ren sprayflaska.

Marcus lägger spår.

När spåret ska läggas ut sprayar men framför sig och gärna sätter ner foten där man sprayat. Spårläggaren gör också rejäla avtramp så det bli spår efter skorna i marken.

Det gör att det blir lättare för hundföraren att se var spåret går. Vilket också underlättar för ass notera hur hunden ser ut och arbetar med spåret.

Alla som ägnar sig åt någon form av hundträning vet att variation i träningen är viktigt. Inte minst för att hålla motivationen uppe hos både hund och förare men också för att vi i framtiden inte vet vilka underlag eller situationer vi kommer ställas inför. Helgens spårövningar gjordes på varierande underlag. Att träna så här års medför den fördelen att det finns mycket underlag att välja på tex snö, skog, grus och asfalt.

Här spårar Mats Johansson med Sibbofjärden´s Hedda 9 mån(wachtelhund) ett sprayat spår på asfalt. Hundarna och deras förare sattes att prova spåra på olika underlag som årstiden har att erbjud.

Ett bra sätt att variera träningen. Skadade djur finns ju hela året och inte bara under jaktsäsong. Vi har ju ett par viltolyckor och ta hand om i Södermanland varje år.

Jonas och hans hund Driva provar att spår på snö med Tobias övervakande blick.

Helgen varvades med teori och praktik, kaffe och mat. Och hungrig blir man av att träna hund. Eftersom vi bodde på Öknaskolans Vandrarhem så lagade vi maten själva.
Tänka vad pulvermos och koktkorv kan smaka som rena gourmet middagen för hungriga hundförarmagar?!

Först till kvarn...

Sammanfattningsvis kan vi glatt konstatera att samtliga hundar och deras hundförare gjort enorma framsteg på dessa två dagar. Människan är nog född skeptisk och hundfolk i synnerhet.

Men dessa grabbar och tjejer som är med i pilotgruppen är värda sin vikt i guld, trots skepsis och andra misstankar så tränar man glatt på. Och dessutom gläds åt sig själv och sin hunds framsteg.

Och inte minst man gläds åt varandras hundars framsteg. Det var nog bara en hundförare som hade en smärre mental kris ett tag, men det gick över ganska snabbt. (Ingen nämnd ingen glömd).

Jessica och Tobias instruerar Janis och Peter Rhenström.

Tack och bock till Tobias och Jessica, utan er skulle detta inte vara möjligt! Nu är det knappt en månad kvar till nästa träningsträff.

Första helgen i april (kolla in Aktuellt) är det dags igen och förhoppningsvis kan vi då åka ut till Ringsö och kolla in dovhjortarna.

Lev väl till dess!

Mia