Några ur pilotgruppen var där för att få lite extra träning. Samlingen för helgens träning var lördag förmiddag klockan 9.00 den 16 maj 2009.

Efter lite kaffe och snack var det dags att träna. Tobias, Jessica och Leen gick igenom varje hundekipage.

Det både Tobias, Jessica och nu även Leen tryckt på är att det är viktigt att träna på olika underlag. Här har Per lagt ett spår som startade på gräs, gick över en väg och sen ner till Öknaskolans hundgårdar.

Som om det inte skulle räcka, Per hade ju naturligtvis gått in i en av gårdarna för att krångla till det lite extra. Men med lite stöttning från husse lyckades Aska lösa uppgiften.
Sen var det Pers tur att gå ett spår som Marcus lagt till Otta (Pers hund).

Startade också på gräs, passerade en väg och sen in i skogen. Marcus hade bara gått själv i spåret och som ”smeller” användes Marcus gamla jobbarhandskar.

Otta tog an spåret med ett visst ointresse men Per peppade henne så till slut började hon spåra. Hon tog det lugnt och tuffade på i lingonriset. Den här hunden är 8 år gammal och har gjort X antal eftersök.

Hon löser sin uppgift men tyckte att spårslutet och vittringen var så där spännande. Men här såg vi också vikten av att man har en god relation med sin hund. Pers stöttning och peppning under spåret gjorde susen. Svansen gick och hon gjorde sitt jobb. Vid spårslutet tog Per och skojjade till det. Och tände verkligen tiken. Tänk att Marcus gamla jobbarhandske kan va så kul!

Många i eftersöks Sverige vet nog vem Per Kristoffersson är. Vi tycker det är kalasroligt att han är med i pilotgruppen.

Sen till saken hör att han kan vara lite obstinat ibland och det piggar ju alltid upp ger upphov till spännande diskussioner.

Och diskussioner blev det, HÄRLIGT.

Det börjar pratas en hel del om motivation. Motivation och belöning är otroligt viktig i hundarbete oavsett vad du nu ska träna med din hund. Belöningen kan vara vad som helst, från leksak, Frolic till viltdel.

Ottas belöning – Rådjursklöv

Hundarna i pilotgruppen har kommit olika långt. Men man ser att det går framåt för de flesta. Några hundekipage har fått backa lite i sin träning och andra kan ta ett steg framåt. Den största anledningen till att några fått backa lite beror oftast på hundens motivation. Sen är vi nog som Leen och flera andra sagt lite dåliga på att belöna och berömma våra hundar när de gör rätt. Ofta följer man bara hunden i spåret och säger inget när hunden gör rätt i stället för att peppa på med beröm och lite gull. Det måste vi tänka på i vår fortsatta utbildning.

En som inte kommit någonstans än, är min egen hund. Så nu var det dags för den att gå sitt livs första spår. Snoka som hunden heter är en bayerskviltspårhund, en tik som den 1 juni blir 1 år.

Fram till nu har hon legat i soffan och blivit kliad på magen. Slut på det nu. Jag blev tillsagd att lägga ett rakt spår på 10-20 meter. Så det gjorde jag. Här fanns inget annat än doften från mej i spåret.

Snoka luktade på spårstarten och var oerhört tveksam till detta påfund. Men med lite stöttning och peppning ”snokade” hon sig spåret fram. Leen tyckte nog att Snoka borde få se vad som händer de första gångerna.

Så det blev snabbt ett nytt spår lag till henne, av Leen själv.

Leen försöker få igång lite bus med Snoka och en boll…. Gick sådär.

Leen tog i stället en klöv som han busade upp Snoka med. Det gick bättre. Sen gick han ifrån oss med klöven i handen, locka och pockade med Snoka. Viftade med klöven och gnodde den mot marken ibland. Spåret blev rakt och ca 50 meter. Leen gick runt gaveln på huset och satte sig där. När han försvunnit runt hörnet så började vi spåra.

Det gick hyfsat. Vi hade en ganska rejäl motvind så hon gick lite högt med huvudet. Vid varje plats där Leen hade gnuggat klöven mot marken stannade Snoka till och markerade. Sista metrarna spårade hon och där i en buske hade Leen lagt klöven som belöning. Den tog hon upp direkt och var inte så villig att släppa ifrån sig.

Det ska bli spännande att följa Snoka under sin utbildning. Det blir den första hunden jag utbildar med enbart den här metoden.

Lev väl tills nästa gång! / Mia Håkansson