Reglerna för eftersök i samband med jakt är en sak, nu ska vi se närmare på vad som gäller i samband med trafikeftersök.

Förra året beslutade riksdagen att ändra jaktlagen så att det numera inte krävs tillstånd från jakträttshavaren för att bedriva trafikeftersök. Därefter har vi fått regler från regeringen, Rikspolisstyrelsen och Naturvårdsverket om hur allt detta ska gå till.

Ingen skada måste påvisas

Numera gäller att polisen, eller genom annan, alltid får låta genomföra eftersök på vilt som varit inblandat i en sammanstötning med motorfordon. Detta innebär också att ingen skada måste kunna påvisas, som vid eftersök i samband med jakt.

Det behövs heller inte längre samtycke från jakträttshavare innan eftersök påbörjas, inte heller för vilt som inte är statens, vilket är den stora formella nyheten.

Måste underrätta polisen

Om en björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta polisen. Tidigare gällde underrättelseskyldigheten bara om något djur av de angivna viltarterna skadats eller dödats, men nu måste underrättelse och märkning ske bara de varit ”inblandade”.

Vid sammanstötning med övriga viltslag gäller inte någon formell anmälningsskyldighet till polisen om det inte rör sig om statens vilt och de återfinns döda på platsen. Påkörs hund, katt, ren eller annat tamdjur bör polisen och veterinär kontaktas innan man gör något, för dessa djur tillhör ägaren. När polisen mottagit en anmälan så kontaktas en av polisen utsedd kontaktperson, som har i uppdrag att fördela eftersöksuppdrag till eftersöksekipage inom ett visst område. Ibland är det nödvändigt att kontaktpersonen åker till olycksplatsen och gör ett besök, innan man beslutar att inleda ett eftersök. Om det är möjligt ska markägaren eller jakträttshavaren informeras om att polisen beslutat om att eftersök ska genomföras på marken.

De åtgärder som behövs

Till skillnad från de jaktliga eftersöken finns det nu angivet lite mer i detalj vad eftersöksjägaren får göra i samband med ett trafikeftersök. Eftersom eftersök i detta avseende ska räknas som jakt är det nödvändigt att bryta mot annars gällande regler ibland, för att förkorta viltets lidande.

Lagstiftaren har dock valt samma typ av grundregel som vid jakt, nämligen att ”de åtgärder som behövs” får vidtas för att spåra upp och avliva viltet. Det självklara att eftersök får bedrivas på annars olovliga tider framgår av regelverket och eftersöksjägaren får även själv bestämma om eftersöket behöver ske med hjälp av motordrivet fordon eller lampor.

Eftersöksjägaren får även själv fatta beslut om avlivningen behöverm ske med andra vapen än skjutvapen, till exempel med kniv.

Regler om slugg

Regelverket innehåller en uttrycklig regel om att slugg får användas inte bara på vildsvin, mufflon och dovvilt, utan även på älg, kronvilt, rådjur, björn och varg.

Vid trafikeftersök får man dessutom använda slugg inte bara i enkelpipiga hagelgevär, utan även i kombinationsvapen. Slugg i dubbelpipiga hagelgevär är dock inte tillåtet. I övrigt är det för viltarten godkänt skjutvapen och ammunition som gäller, eftersom det är jakt. Vill eftersöksjägare frångå dessa regler kan dock polisen som ger eftersöksuppdraget ge tillstånd att använda annars inte godkänt skjutvapen eller ammunition. Den stora nyheten med den nya lagstiftningen är att eftersöksjägarna får ersättning för det arbete de gör. Ersättningen tas först löpande från viltvårdsfonden, men trafikverket betalar årsvis i efterskott in det som viltvårdsfonden belastats med, så notan hamnar i slutändan på skattebetalarna.

Tillfaller jakträttshavaren

Vid en viltolycka tillfaller viltet jakträttshavaren, så länge det inte är fråga om statens vilt. Regeringen har dock medgivit en möjlighet för jakträttshavaren att få behålla älg eller hjort, trots att de som utgångspunkt är statens vilt när dessa djur är fredade.

Som en grundläggande förutsättning för detta gäller att jakträttshavaren hjälpt till med att vid behov spåra upp och avliva djuret eller ta hand om det. Ingen fällavgift behöver betalas och inte heller görs någon avräkning i förhållande till licenstilldelning. Inom ett viltvårdsområde där jakt efter älg eller hjort sker gemensamt, får viltvårdsområdesföreningen behålla sådant vilt.