Bayersk viltspårhund - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Bakgrund/ändamål

Alla viltspårhundar härstammar från jakthundarnas anfader, stövaren. Från dessa de lugnaste mest lättfostrade stövarna avlades senare viltspårhundarna fram, både de som förda i lina sökte vilt liksom de som spårade upp skadat vilt. Genom inkorsning av genetiskt sett närstående hundraser mot slutet av 1700-talet och början på 1800-talet uppstod dagens hannoveransk viltspårhund.

I synnerhet i bergstrakter kunde man inte vara utan en hund som var specialiserad på ett säkert spårarbete i lina och hade ett högt skall, uthållighet och skärpa. Där visade sig den hannoveransk viltspårhunden vara allt för tung.

För att få fram en hund som hade dennes färdigheter men var bättre lämpad till arbete i oländlig bergsterräng, avlade baron Karg-Bebenburg i Reichenhall kring 1870 fram en elegant, förädlad och lättare byggd viltspårhund genom att korsa den hannoveranska viltspårhunden med röd bergsstövare. Med tiden kom den bayerska viltspårhunden att utklassa andra jakthundraser i bergstrakterna.

Idag är rasen den klassiska jakthunden för yrkesjägare och skogsvårdare. 1912 bildades en rasklubb med säte i München, vilken är den enda officiellt erkända klubben i Tyskland för bayersk viltspårhund.

Helhetsintryck

Bayersk viltspårhund skall vara medelstor, inte allt för högbent, något överbyggd, men i helhet harmoniskt och lätt byggd. Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden. Rasen skall vara mycket rörlig och muskulös. Huvudet skall bäras horisontellt eller något uppriktat. Svansen skall bäras horisontellt eller snett nedhängade.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-10-21 2018-09-26 Johanna Thörnqvist