Rådjur. Foto: Mostphotos
Drivna rådjur stressas inte
På Grimsö forskningsstation studerades sändarförsedda rådjur i slutet på 1980-talet.
Studien omfattade 27 djur. Rörelserna följdes med pejling.
202 drevförsök utfördes, 160 av dessa resulterade i att försöksdjuren drevs eller stöttes.
Den genomsnittliga drevtiden:
- Första året: 32 minuter. (2,7 km förflyttningssträcka)
- Andra året: 48 minuter. (3,9 km förflyttningssträcka)
Hund och rådjur skildes ofta åt, därav de korta drevtiderna. Hunden fortsatte trots detta att driva. Den bytte helt enkelt drevdjur, som ofta sker utan hörbara förändringar i skallet.
Detta tros bero på att hunden vid jakt i rådjurstäta marker ofta ser andra rådjur utefter drevlöpan. När hunden sen tappar kontakt med det ursprungliga drevdjuret växlar den helt enkelt över till ett nytt rådjur.
Båda åren visade sig dreven hålla sig inom ett begränsat område, i genomsnitt 60 ha. Vid drevets slut var drevdjuret i genomsnitt bara 450 m från hemområdets centrum.
Om get och killingar följdes åt vid upptaget särade de ofta på sig under drevets gång. Hunden valde då oftast att följa geten. I alla fall var get och killingar återförenade inom ett dygn efter drevet.
Undersökningen visade att inga rådjur avlidit eller uppvisat tecken på stress. Försöksdjuren hade samma medelvikt som djur som inte utsatts för drev.
De getter som blivit drivna av hund fick killingar i samma omfattning som övriga getter.
Källa: Drevförsök på rådjur: Göran Cederlund, Petter Kjellander och Lars Jäderberg. Svensk Jakt nr 6/1990.