När man ska smygjaga är det lättast att göra det i det kuperade landskapet. Det är viktigt att man kan förflytta sig med hjälp av skydd i form av t.ex höjder, häckar, diken och gärdsgårdar.

Hur går jakten till?
Man smyger sakta mot vinden och stannar ofta upp för att söka av terrängen med hjälp av en kikare. Det är vanligt att man bara skymtar ett öra eller en horntagg på viltet, därav är det mer viktigt att ägna mer tid åt att spana med kikaren än att förflytta sig. Ett enda felsteg kan göra att viltet upptäcker dig och springer sin väg.
När man väl upptäckt viltet gäller det att försöka komma inom skjutbart håll. Det är viktigt att man bara rör sig när viltet inte kan se ens rörelse, förslagsvis när det betar. Att bli stående mitt i ett steg ett par minuter är inte alls ovanligt. Det kan vara mycket tålamodsprövande, och inte minst spännande att vänta på rätt skottillfälle.

Rådjur, älg, kron- och dovhjort
Tack vare att rådjuren rör sig i relativt små områden är de extra tacksamma att smygjaga. Dessutom är rådjur lättjagade. Om man råkar få det att fly stannar det ibland upp för att kolla läget, detta kan ge ett nytt skottillfälle.
Smygjakt efter älg funkar bra på åkrar och hyggen där älgen söker föda.
Kronhjort är svårare att komma åt på grund av sin skarpa syn och att den till skillnad från älgen sticker iväg så fort den anar oråd.
Smygjakt efter dovhjort är vanligt. De rör sig ute öppet även mitt på dagen. Svårigheten är dock att de oftast rör sig i stora grupper, det innebär att det finns många som håller vakt och kan upptäcka dig. Dessutom är det svårt att urskilja ett skjutbart vilt i en stor grupp, utan att riskera att träffa ett annat.

En stor grupp dovvilt. Problemet är att urskilja ett skjutbart vilt, utan att riskera att träffa ett annat. Foto: Hans Ring.

Vildsvin
Smygjakt efter vildsvin är en ineffektiv jaktmetod.
Deras nattliga vanor och att de söker daglega i väldigt tät vegetation är orsaken.
Ljusa sommarkvällar när vildsvinen söker föda i exempelvis spannmålsåkrar är ett undantag.
Man kan komma förvånansvärt nära om man smyger mot vinden.
Vildsvinen för själva så mycket oväsen att de sällan hör dig komma smygandes.
Svårigheten ligger i att urskilja ett skjutbart vilt, så att man inte skjuter en sugga som har kultingar, eller riskerar att träffa ännu ett djur. Foto: Oscar Lindvall.