Många fördelar finns med att vara i ett jakttorn. Jägaren får god sikt, stöd för vapnet, och bra kulfång eftersom alla eventuella skott riktas mot marken. Dessutom är det lättare att viltet inte känner någon vittring eftersom jägaren sitter högt.

Vilket vilt?
Från torn bedrivs främst vaktjakt på älg och annat hjortvilt. Jaktformen tillåter ett säkert urval av djur samt lugna skottillfällen. Jakten på råbock brukar vara en blandning av smyg- och vaktjakt. Intill gryt och kända viltpassager kan man bedriva vaktjakt på räv och grävling. Då är det viktigt att jägaren sitter i lä av det område från vilket viltet väntas komma.
Vaktjakt på bäver och mink bedrivs på våren. Bävern jagas när den går upp på sina matplatser, morgon och kväll. Minken jagas mars-april under parningstiden. Hanarna letar då parningsvilliga honor. Broar, dammar och öppna strandsträckor är lämpliga vaktplatser.
Vaktjakt går även att bedriva på skogshöns om man känner till vilka platser orrar och tjädrar brukar komma till i första gryningsljuset.

Vakskytte
Vaktjakt vid åtel kallas vakskytte och är en gammal jaktform på räv. I gamla bondesamhället hittar man ursprunget till jaktformen. Då sköts räven från någon glugg i ett fähus när den på natten sökte föda i gödselstackar och avskrädeshögar. Om ladugårdar innehåller djur är dessa fortfarande en bra vakplats.
Grunden för åteljakt är själva åteln, som bör anläggas tidigt på säsongen. För att räven ska vänja sig vid att hitta något ätbart vid sina besök är det viktigt att underhålla sina åtlar hela året. Vakskytte på räv lämpar sig väl vid månsken och när snön täcker marken.
Kråkfågel och mink kan också skjutas på åtel. Även vildsvin kan skjutas nattetid på åtel.

Vildsvin på åtelplats. Foto: Thomas Ohlsson.