Bakgrund/ändamål:
Redan Xenofon berättar om en hundtyp som användes som stående fågelhund (“chien d’oysel”). Den var spridd i hela Europa under olika namn. Rasen restaurerades och förbättrades av E. K. Korthals under andra hälften av 1800-talet genom medveten avel, urval och prövning utan någon tillförsel av främmande blod. Därefter har olika länders rasklubbar blivit hans föreskrifter trogna.

Helhetsintryck:
Hunden skall vara kraftfull, robust och av medelstorlek. Den skall vara längre än den är hög. Hjässan skall inte vara för bred. Nospartiet skall vara långt och fyrkantigt. Ögonen skall vara mörkt gula eller bruna och skuggas, utan att skymmas, av borstiga ögonbryn. Dessa tillsammans med mustascher och väl utvecklat skägg ger hunden ett karakteristiskt utseende som utstrålar stabilitet och självförtroende.

Uppförande/karaktär:
Rasen skall vara mild och stolt och en utmärkt jakthund. Den är mycket fäst vid sin ägare och sitt hem som den uppmärksamt vaktar.