Kleiner münsterländer - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Foto: Catarina Alleborg

Användningsområde

En kleiner münsterländer möter de flesta av jägaren krav, den passar för fågelarbete som stående fågelhund, för stötjakt på klövvilt samt för alla typer av eftersök - för apportering på land och i vatten samt för viltspårarbete. Många individer har även tillräcklig skärpa för att fungera som avfångningshund på skadat klövvilt eller för att ställa grävling och vildsvin. Den arbetar noggrant, har en utmärkt näsa och är en mycket god viltfinnare.

En typisk jakthund som behöver både fysisk och psykisk stimulans för att trivas. Den är inte lämplig som enbart sällskapshund.

Hälsa

Kleiner münsterländer är i grunden en mycket robust och sund hund som tack vare sin mentalitet, storlek, kroppsbyggnad och utmärkta päls klarar av mycket krävande förhållanden bland törne och taggar på sommaren och bistra förhållanden under vintern. Kleiner münsterländer deltar tillsammans med alla kontinentala fågelhundsraserna inom Svenska Vorstehklubben (SVK) i ett övervakningsprogram för kontroll av höftledsdysplasi (HD)-förekomst där målmedveten avel skall förebygga just uppkomst av HD hos denna typ av arbetande fågelhund.

Egenskaper - mentalitet

Kleiner münsterländer är intelligent och lättlärd, temperamentsfull men balanserad med stabil karaktär. Rasen är uppmärksam och vänligt inställd till människor med god följsamhet gentemot föraren. Den har passionerad och uthållig jaktlust, mångsidiga jaktanlag liksom god nervstyrka och viltskärpa.

Kleiner münsterländer

Foto: Åsa Holm-Carlsson

Sammanfattningsvis kan sägas att mentaliteten är god hos de allra flesta kleiner münsterländer. Till karaktären är de flesta sociala, vänliga samt fungerar väl med familj och andra hundar. Rasen har även en ganska utbredd vaktinstinkt.

Storlek och utseende

Kleiner münsterländer är en medelstor hund med kraftig och harmonisk kroppsbyggnad och ädla, eleganta och balanserade proportioner. Hanhunden är 54 cm och tiken 52 cm i mankhöjd med en tillåten avvikelse av +- 2 cm. Huvudet är ädelt. Kroppslinjerna är flytande med vågrätt buren svans. Frambenen har goda behäng, bakbenen har så kallade byxor och svansen är försedd med en tydlig fana. Den glänsande pälsen skall vara slät eller lätt vågig, tät och inte för lång. Rörelserna är harmoniska och vägvinnande. Färgen skall vara brun och vit eller brunskimmel med bruna fläckar, mantel eller prickar. Bläs är tillåtet. Tanfärgade fläckar på nospartiet, ovanför ögonen och runt anus är tillåtet (”Jungklaus-tecken”).

Pälsvård

Pälsen skall vara tät och medellång, slät eller lätt vågig. Den skall vara åtliggande och vattenavvisande. Den täta pälsen skall ge så bra skydd som möjligt mot väder, terrängförhållanden och skador. Frambenen skall ha fanor. Bakbenen skall ha så kallade byxor ner till hasleden. Svansen skall ha lång fana och vit spets. Håret mellan tassarnas trampdynor behöver hållas kort speciellt på vintern, i övrigt nöjer sig kleiner münsterländer med normal borstning av pälsen.

Historik

Stående fågelhundar av spanielmodell, återfinns så tidigt som på 1400-talet i de sydligare delarna av Europa. Gamla målningar från kontinenten avbildar ursprungliga fågelhundar av en modell som påminner om dagens kleiner münsterländer. Omkring det förra sekelskiftet började hundtypen utvecklas till ras i trakterna kring Münsterland i Tyskland. Rasens grundare skapade en mindre stående fågelhund med mångsidighet som viktigaste egenskap, vilket fortfarande är rasens främsta kännetecken. Till Sverige kom rasen på 1960-talet för att stanna. Registreringarna har under de senaste åren legat på i genomsnitt cirka 150-180 kleiner münsterländer årligen.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-10-21 2018-09-26 Hanna Oscarsson