Användningsområde

Den strävhåriga vizslan används på samma sätt som den korthåriga, dvs som stående fågelhund och som apportör på land och i vatten, men också vid stötjakt (det är dock inte säkert att den driver med skall heller) och vid eftersök på skadat vilt. Den håller spontant god kontakt under jakt, har en utmärkt näsa och är en mycket god viltfinnare med utmärkta ståndegenskaper. Det är med andra ord en mångsidig jakthund när den är som bäst.

Hälsa

Den strävhåriga vizslan får i grunden anses vara en frisk och sund ras. Man bör dock vara medveten om den betydligt mindre avelsbasen, även i hemlandet, med de utmaningar det innebär. Rasen deltar tillsammans med alla kontinentala fågelhundsraserna inom Svenska Vorstehklubben (SVK) i ett övervakningsprogram avseende höftledsdysplasi, (HD)-förekomst, där målmedveten avel skall förebygga uppkomst av HD hos dessa arbetande fågelhundar.

Egenskaper - mentalitet

Till sin karaktär ligger den strävhåriga vizslan närmast den korthåriga. Utmärkande drag är alltså att den är livlig och mycket lättlärd. Det beror bl.a på att den tar åt sig tillrättavisningar förhållandevis lätt, men också relativt lätt skapar minnesbilder av obehag/olust, vilket i sin tur gör att man kan få problem med att få hunden att glömma saker som till exempel varit obehagliga eller skrämt den. Den knyter snabbt starka band med sin förare och vill vara i närheten av sin ägare. Det medför även en viss vaktinstinkt.

Storlek och utseende

Den strävhåriga vizslan är en medelstor jakthund med torr, senig konstruktion och ädelt utseende utan att den blir alltför lätt och elegant eller tung. Smidighet och styrka är utmärkande för rasen. Det som skiljer den från den korthåriga vizslan är den något robustare kroppsbyggnaden. Färgen ska vara djupt gulröd, men beskrivs bäst som färgen på ovandelen av en småfranska. Både nostryffel och ögonfärg ska harmoniera med pälsfärgen.

Pälsvård

Pälsen ska vara tät, åtliggande och grov med cirka 2-3 cm långa täckhår med tjock och vattenavstötande underull. Kroppssiluetten får inte döljas av behåringen. Huruvida pälsen ska trimmas eller inte råder delade meningar om.

Historik

Den strävhåriga vizslan har samma bakgrund som den korthåriga fram till 1920-talet. Jägare korsade då den korthåriga vizslan med strävhårig vorsteh för att försöka få fram en robustare hund. Rasen är ännu inte riktigt genetiskt homogen och pälskvalitén varierar. Den är även i hemlandet långt mindre spridd än korthåret.

Övrigt

I Sverige är rasen antalsmässigt sett mycket liten. Även i hemlandet är avelsbasen begränsad. Det är extra viktigt att ha i åtanke och att ta reda på så mycket som möjligt om individer, föräldrar och släktingar vid exempelvis importer eller avel. Rasen kräver precis som den korthåriga vizslan en del motion, men den måste få arbeta och använda sin näsa och utnyttja sin arbetskapacitet. Den passar därför inte så bra enkom till sällskap, då det i grunden är en jakthund.