Men hur går egentligen en harjakt med drivande hund som exempelvis stövare till?

Själva jakten börjar med att jägaren släpper lös sin hund där man antar att någon hare haft sin nattliga betesrunda, det så kallade trajet eller nattrajet. Hunden ska söka av terrängen i lagom vida turer och återvända med 10–20 minuters mellanrum till sin förare. Tålamod är viktiga egenskaper för matte eller husse och i detta läge låta hunden metodiskt söka ut självständigt.

Svåraste viltet?
När hunden väl hittar ett betestraj så ska den med noggrant och effektivt reda ut trajet för att hitta harens daglega. Att reda ut harens ofta krångliga spår fram till legan är bland de svåraste att reda ut av alla viltslag. Haren brukar göra ett antal lyckor innan den hittar sin daglega. En lycka innebär att haren går tillbaka i sina egna spår, gör ett långt hopp åt sidan för att sedan fortsätta sin väg. Detta gör det klurigt för hunden reda ut spåren och hitta fram till legan. Ibland kan haren göra upp till tio lyckor innan den lägger sig.

Haren trycker vanligtvis hårt i sin lega och avger knappt någon vittring alls om den ligger still. När hunden väl hittar legan så kommer det karaktäristiska ”upptaget” och drevet är i gång. Haren är ofta snabbt utom synhåll för hunden vilket innebär att hunden enbart fokuserar på spårlöpan och noggrant med lagom fart följer spåret och skäller.

När drevet väl är i gång brukar haren ha några minuters försprång före hunden. Ofta ställs hunden ganska snart inför svåra prövningar då haren är snabb och klurig och ofta gör lyckor, så att hunden tappar spåret. Antingen fortsätter haren efter lyckan, eller så lägger den sig och trycker.

Så länge hunden är haren på spåret och driver den framför sig ska den skälla. Men när den tappar spåret, det som kallas att det blir tappt med en harjaktsterm, ska hunden inte skälla. Den ska då slå en ring runt det ställe där den senast kände harvittringen och därifrån försöka få tag på spåret igen. Ringen utökas tills hunden har hittat utspåret. De harar som trycker direkt efter avhoppet, trycker ofta mycket hårt och reser sig först när hunden springer rätt på den. Den typen av harar blir svårjagade för hunden, eftersom det är så svårt att få upp vittringen på dem.

Och haren har sin gång
Under drevet är utmaningen för jägaren att räkna ut var haren ska komma nästa gång. Erfarna harjägare vet att den ofta springer samma drevlöpa flera gånger och inte sällan en sväng förbi upptagsplatsen. Sådana ställen brukar vara säkra pass, så länge jägaren har tålamod att stå kvar. Att ofta byta pass brukar inte vara speciellt framgångsrikt utan resulterar vanligen i att haren skuttar förbi där jägaren senast stod. I regel får haren efter ett tag ett längre försprång och lufsar ofta på rätt lugnt då hunden har fullt fokus på att reda ut harens lyckor.

Lydnaden viktig
På ett jaktprov för stövare är maxtiden för effektivt drev 120 min (90 min för drever och beagle) vilket oftast betyder ett första pris. Detta betyder i praktiken att när den tiden gått ska föraren kunna gå in och koppla upp hunden. Detta kräver förstås att man tränat kontakt och lydnad med sin hund både hemma och i skogen.

Vid jakt efter hare finns ingen anledning att vänta en viss tid innan skott tas, i regel är det inte alls så enkelt alla gånger så när chansen väl ges kan det var klokt att ta den. Om inte så bör man koppla upp sin hund när två timmars drevtid förflutit och släppa på ett nytt ställe i hopp om upptag och jaktlycka.

Liten ordlista för harjakt med drivande hund

Traj (betestraj): Harens betesspår där den sökt föda under natten.

Slag: När den drivande hunden hittat trajet och markerar detta genom att metodiskt, ofta med svansviftning reda ut spåret.

Lycka: När haren springer tillbaka i sina egna spår och gör ett långt hopp åt sidan. Haren gör ofta fler lyckor efter varandra både innan den söker daglega och under själva drevet.

Väckning: När den drivande hunden skäller lite grann när den fortfarande håller på att reda ut harens nattraj. Optimalt är en hund som är helt tyst innan haren lämnat legan.

Upptag: När hunden hittat och stött haren ur legan, oftast med ett mycket intensivt skällande.

Drev: När haren lämnat sin daglega och hunden skällande följer spåret. En hund som nyanserar sitt skall skäller intensivare när spåret är färskare och glesare när avståndet till haren är större.

Tappt: När hunden under drev tappar spåret, ofta i samband med att haren gjort en eller flera lyckor. Hunden ska då helst inte alls skälla. Skäller den ändå kallas det väckning på tappt och är inte att föredra.