Svenska Jägareförbundet

Meny

Foto: Ted Karlsson

Kännetecken och egenskaper

Luzernerstövaren är den vanligaste av raserna Schweiziska stövare i Sverige med en årlig registrering av ungefär 100 per år.

Färgen ger ett blått spräckligt intryck som är en blandning av svarta och vita pälshår. Enligt rasstandarden skall en luzernerstövares päls ge ett "blått" intryck genom en blandning av svarta och vita pälshår, mycket kraftigt spräcklig, med svarta fläckar eller med svart sadel; blekare eller intensivare tanfärg över ögonen, på kinderna, på bröstet, runt anus och på extremiteterna; svart mantel är tillåten. Luzernerstövare skall ha svart hud under den svarta pälsen och ljusare under den blåspräckliga pälsen. Det anses som ett rasmässigt fel om en Luzernerstövare saknar "blå"-spräcklighet, eller tanfärg på öronens utsida.

Den skiljer sig både exteriört och jaktligt från de övriga Nordiska stövarraserna. Den har ett långsträckt huvud med ett konvext nosparti och långa skruvade sammetslena öron. Jaktligt är den något trängre i söket och med ett särpräglat, hörbart skall som skiljer sig från de andra stövarraserna.

Allmänt om stövarraserna

Samtliga stövarraser är utpräglade jakthundar. De ska jaga hare och räv. Stövarna får inte jaga rådjur eller hjortdjur. För att kunna bedriva en ändamålsenlig jakt bör man ha ett cirka 200 ha välarronderat skogsområde, något större för rävjakt.

Stövaren jagar med skallgivning efter villebrådet, normalt ligger hunden mellan 1 minut och upp till 10 minuter efter drevdjuret.

Det jägarmässiga består av att försöka räkna ut vart haren/räven har sina övergångar och "komma i pass". Eftersom bägge djurarterna är mycket vaksamma, speciellt räven, gäller det att jägaren iakttar största försiktighet. Minsta rörelse kan spoliera ett skottillfälle.

De flesta stövarraser är markdrivare och har ett spårnoga drevsätt som inte hetsar drevdjuret. Detta har uppnåtts tack vare en målmedveten avel sedan 1950-talet där uppfödarna tillvaratagit denna egenskap.

Mentalitet

Stövarna är i regel lugna och harmoniska hundar och är därmed trevliga familjehundar. Rasen ska för den skull inte införskaffas enbart som sällskapshund. Den är mycket motionskrävande och mår väl av en grunddressyr. Stövaren är tillgiven och trogen sin matte/husse. Enligt försäkringsbolagens statistik tillhör stövarna de friskaste raserna i landet. Den har en bruksålder upp till cirka 12 år, lite varierande mellan de olika raserna.

2012-10-21 2018-09-26 Johanna Thörnqvist