Bläsänder. Foto: Niklas Liljebäck
Fågel
Fåglar bör utifrån ett viltförvaltningsperspektiv delas upp i flytt- och stannfåglar.
Fjällripa. Foto: Kenneth Johansson
Stannfåglar kan förvaltas med bas i ett jaktlag eller jaktmark medan flyttande arter oftast kräver internationella perspektiv. Vanlig jakt påverkar normalt inte fågelpopulationer utan det krävs ofta riktade åtgärder för att lokalt kunna begränsa populationers storlek. Upplevelsevärden dominerar oftast totalt över köttvärdet vid fågeljakt.
Fågeljakt förknippas ofta med kulturtradition som präglas av regionala förutsättningar, exempelvis ripjakt i norr eller sjöfågeljakt utmed kusterna. Fåglar reagerar ofta mycket snabbt på förändringar i deras livsmiljö. Detta innebär att de drabbas snabbare av negativa förändringar i markanvändning än de flesta artgrupper, men svarar också snabbt på riktade viltvårdsåtgärder till exempel anläggande av våtmarker eller viltvatten. Jakt på fåglar kan fungera som ett förvaltningsverktyg exempelvis. vid predatorkontroll, i vilt och naturvårdssyfte eller för att minska skador på grödor från stora växtätande fågelarter.