Man kan väl jaga utan hund?

Nej. Det finns två avgörande förutsättningar för en framgångsrik och etiskt välgrundad jakt. Det ena är effektivt dödande vapen och det andra är välutbildade jakthundar för respektive användningsområde. Jakt på de allra flesta jaktbara arter kräver regelmässigt tillgång till lös jakthund i en eller annan utsträckning.

Men måste hunden vara lös?

Att inte tillåta användandet av lös jakthund får i de allra flesta fall till följd att den berörda jaktformen omöjliggörs. Den svenska viltförvaltningen står och faller således i hög grad med jakthundsanvändningen.

Jakthundars del i skadestatistiken

Det finns en tydlig utveckling vad gäller skadestatistiken för jakthundar.
Antalet försäkrade jakthundar ökar konstant och i förhållande till exponeringen för skaderisker är jakthundar underrepresenterade i alla skadegrupper.
Årligen jagas det uppskattningsvis 3 miljoner ”jakthundsdagar” och trots – eller kanske tack vare - detta är jakthundar enligt statistiken friskare än övriga raser.

Vad gäller hundar skadade/dödade i trafiken, drunknade eller vådaskjutna hundar har samtliga skadegrupper halverats sedan 1997.
Däremot har hundar skadade/dödade av vargar och vildsvin ökat, även om de i absoluta tal är relativt få. I vargrevir är vargangrepp den enskilt största faran för jakthundar. 

Löshundsjaktens påverkan på tamdjurshållning

Med tanke på jakthundsanvändningens omfattning kan man med fog hävda att jakthundars angrepp på tamdjur är ytterst få. Det är också ytterst få jakthundar som överhuvudtaget visar intresse för tamdjur.
Medvetenheten om hundägarens strikta ansvar för de skador som hunden kan orsaka är också mycket stor. Vid en bedömning om detta ”problemområde” skulle kunna ha någon nämnvärd omfattning bör även beaktas att en stor del av jaktsäsongen ligger utanför betessäsongen för tamdjur. 
Många gånger är också flera av dessa incidenter orsakade av andra hundar än jakthundar. De enstaka händelser som trots allt inträffar ser Jägareförbundet allvarligt på.