Älg

Den svenska älgjakten ska bygga på en strävan efter en älgstam som håller högsta möjliga kvalitet avseende ålder och könsfördelning och som samtidigt är i balans med foderresurserna. 
Förvaltningen ska bestämmas på lägsta möjliga lämpliga geografiska nivå. Det innebär i de flesta fall älgförvaltningsoch älgskötselområden. Det är på denna nivå man har information och kunskap om de lokala förhållandena. Det krävs stora sammanhängande områden för att få till en adaptiv förvaltning som tar hänsyn till jaktutövandet, fodertillgång, övrigt brukande, förekomsten av stora rovdjur samt samhällets intressen i stort.

Vildsvin

För att kunna förvalta vildsvin effektivt krävs ett utvecklat samarbete mellan jägare, markägare och jordbruksarrendatorer.
Det är genom lokalt samarbete och ökad förståelse för varandras problem som gemensamma mål kan sättas. Förvaltning av vildsvin ska alltid ha ambitionen att minimera skador på odlade grödor.

Kronhjort

Kronvilt ska förvaltas inom kronhjortsskötselområden. Arten lämpar sig inte för allmän jakt, eftersom arten har en mycket komplicerad social struktur som kräver en hög andel äldre kapitala handjur. Internationell erfarenhet av allmän jakt på kronvilt visar entydigt att det ger en högre täthet men kraftigt försämrad kvalitet på stammen.

Dovhjort

Dovviltet ökar för närvarande snabbt och arten sprider sig främst i Syd- och Mellansverige. Därför anser Svenska Jägareförbundet att man på frivllig väg bör förvalta arten mer aktivt och över större sammanhängande områden än enskilda jaktlag. Eftersom dovviltet kan förekomma extremt lokalt men i täta populationer krävs en aktiv lokal förvaltning.

Rådjur

Rådjuren ökar idag över hela landet. Vi anser att ett större fokus bör riktas mot förvaltningen och jakten på rådjur. Rådjur är möjliga att förvalta lokalt och man bör söka samförstånd med sina jaktgrannar för att finna gemensamma mål för sin rådjursstam.