Antalet rovdjur i landet ska utgå från bland annat biologiska förutsättningar, samhällets beslut, socio-ekonomiska faktorer, människans behov och rovdjurens påverkan på lokalsamhället.

Förvaltningen av rovdjuren ska vara tydlig, långsiktig och förutsägbar. Beskattningsbara populationer ska begränsas med licensjakt eller allmän jakt inom biologiskt korrekta jakttidsramar. Problemindivider ska avlivas via skyddsjakt, efter snabb handläggning. Så många beslut som möjligt som rör rovdjuren ska fattas lokalt. Antalet rovdjur får aldrig bli så stort att det inte finns utrymme för meningsfull jakt på övrigt vilt inom rovdjurens utbredningsområde. Hänsyn måste alltid tas till det samlade rovdjurstrycket.

Varg. Foto: Madeleine Lewander

Vargförvaltningen kräver extra hänsyn till de näringar och människor som drabbas. Vargstammen ska vara frisk och livskraftig, men innehålla så få individer som möjligt (maximalt 150 som inte är koncentrerade till några få län).
Läs mer!

Lodjur. Foto: Mostphotos

Lodjuren kräver en aktiv förvaltning där lodjurens predation på framför allt rådjur utgör grund för förvaltningen. I ingen del av Sverige ska stammen tillåtas vara så stor att jaktintressena eller näringar påverkas i orimlig omfattning.

Björn. Foto: Mostphotos

Björnstammen ligger idag långt över sin miniminivå. Björnen är i sig en viktig jaktlig resurs, men stammen bör inte tillåtas att bli så stor att jakt på älg äventyras eller näringar hotas. En årlig beståndsreglerande licensjakt, tillsammans med skyddsjakt är en bra förvaltningsmodell för att hålla stammen på de nivåer man beslutat om regionalt.