Gotlandsstövare är en svensk ras, som finns företrädesvis på Gotland. Numerären är liten och registreringarna ligger mellan 10-15 per år.

För att bredda avelsbasen gjordes för några år sedan en inkorsning med Hygenstövaren. Grundfärgen är gulbrun med vita tecken på nos, halsens undersida, tassar och en bit upp på benen samt på svanstippen. Den ska vara svagt rektangulär och är något spädare än övriga stövarraser. Den har också en lägre mankhöjd än övrig stövarraser, för handhund 48-56 cm och för tik 44-52 cm.

Standarden för rasen upprättades 1990 med revidering 1995 och som ännu inte är godkänt av FCI.

Allmänt om stövarraserna

Samtliga stövarraser är utpräglade jakthundar. De ska jaga hare och räv. Stövarna får inte jaga rådjur eller hjortdjur. För att kunna bedriva en ändamålsenlig jakt bör man ha ett cirka 200 ha välarronderat skogsområde, något större för rävjakt.

Stövaren jagar med skallgivning efter villebrådet, normalt ligger hunden mellan 1 minut och upp till 10 minuter efter drevdjuret.

Det jägarmässiga består av att försöka räkna ut vart haren/räven har sina övergångar och "komma i pass". Eftersom bägge djurarterna är mycket vaksamma, speciellt räven, gäller det att jägaren iakttar största försiktighet. Minsta rörelse kan spoliera ett skottillfälle.

De flesta stövarraser är markdrivare och har ett spårnoga drevsätt som inte hetsar drevdjuret. Detta har uppnåtts tack vare en målmedveten avel sedan 1950-talet där uppfödarna tillvaratagit denna egenskap.

Mentalitet

Stövarna är i regel lugna och harmoniska hundar och är därmed trevliga familjehundar. Rasen ska för den skull inte införskaffas enbart som sällskapshund. Den är mycket motionskrävande och mår väl av en grunddressyr. Stövaren är tillgiven och trogen sin matte/husse. Enligt försäkringsbolagens statistik tillhör stövarna de friskaste raserna i landet. Den har en bruksålder upp till cirka 12 år, lite varierande mellan de olika raserna.