Kännetecken och egenskaper

Hamiltonstövaren är trefärgad (svart, brun och vit) och har en rektangulär kroppsform. Den har 1 cm lägre mankhöjd än Finsk stövare. Hamiltonstövaren har ett klangfullt skall, ofta med nyansering.

Drevsättet är livfullt, omväxlande drev med god fart och fläkt. Detta drevsätt kan också orsaka förspringningar som då kan ge tappter och därmed upplevs drevet som hackigt.

Den har ett mycket stabilt temperament och är därmed en bra familjehund.

Allmänt om stövarraserna

Samtliga stövarraser är utpräglade jakthundar. De ska jaga hare och räv. Stövarna får inte jaga rådjur eller hjortdjur. För att kunna bedriva en ändamålsenlig jakt bör man ha ett cirka 200 ha välarronderat skogsområde, något större för rävjakt.

Stövaren jagar med skallgivning efter villebrådet, normalt ligger hunden mellan 1 minut och upp till 10 minuter efter drevdjuret.

Det jägarmässiga består av att försöka räkna ut vart haren/räven har sina övergångar och "komma i pass". Eftersom bägge djurarterna är mycket vaksamma, speciellt räven, gäller det att jägaren iakttar största försiktighet. Minsta rörelse kan spoliera ett skottillfälle.

De flesta stövarraser är markdrivare och har ett spårnoga drevsätt som inte hetsar drevdjuret. Detta har uppnåtts tack vare en målmedveten avel sedan 1950-talet där uppfödarna tillvaratagit denna egenskap.

Mentalitet

Stövarna är i regel lugna och harmoniska hundar och är därmed trevliga familjehundar. Rasen ska för den skull inte införskaffas enbart som sällskapshund. Den är mycket motionskrävande och mår väl av en grunddressyr. Stövaren är tillgiven och trogen sin matte/husse. Enligt försäkringsbolagens statistik tillhör stövarna de friskaste raserna i landet. Den har en bruksålder upp till cirka 12 år, lite varierande mellan de olika raserna.