Drevern eller som den tidigare hette, Dachsbracken, är en hund som avlades fram på kontinenten i mitten av 1850-talet. Vi behöver alltså inte gå så långt tillbaka för att finna dachsbrackens rötter – i Sydtyskland, Tyrolen och Schweiz. Namnet skapades mycket för att visa rasens ursprungsblandning: der Dachshund och den högre stövaren, der Bracke. En lågbent jakthund med träffande namn.

De första registreringarna i SKK gjordes redan 1913. 1944 bildades Svenska Dachsbrackenklubben och 1947 ändrades namnet till Drever och Svenska Dreverklubben. SDK har idag 24 lokalklubbar och cirka 5000 medlemmar.

Drevern är en allrounddrivare som idag används till jakt efter hare, räv och rådjur. Den har alltid varit en hund för jägaren och har förskonats från extrem exteriöravel.

Detta hindrar naturligtvis inte att specialisera drevern på ett viltslag. Det finns många exempel på alldeles utmärkta hardrivare som väl kan jämföras med de bästa stövarna.

Drevern har av någon jaktskribent kallats "de drivande hundarnas formel 1."

Utmärkande för en bra drever är ett lagom vidsträckt sök, förmåga att snabbt resa vilt, spårnoggrannhet och lagom drevhastighet. Till sin storlek har drevern ofta ett välklingade skall samt förmåga att avbryta drev som sträcker ut.

Helhetsintryck

Drevern skall vara en relativt långsträckt och lågställd hund, som mera präglas av styrka och robusthet än av ädelhet och snabbhet. Den skall ha god resning och väl utvecklad muskulatur samt vara rörlig. De skillnader i kroppsbyggnaden som betingas av könet skall vara tydligt framträdande.

Uppförande/Karaktär

Drevern skall vara uppmärksam och ha ett lugnt temperament. Den får inte vara aggresssiv, nervös eller skygg.