Användningsområde

Grosser münsterländer är en allsidig användbar jakthund. Den passar för fågelarbete som stående fågelhund, som stöthund på klövvilt, alla typer av eftersök – för apportering på land och i vatten och även som avfångningshund på skadat klövvilt. Som allsidig jakthund är den kanske den mest utvecklade av de tyska jakthundsraserna med mycket goda eftersöksegenskaper. Den har ett spänstigt sök genom snår och taggtrådsstängsel där pälsen är precis lagom lång för att hullingarna ej skall skada.

Hälsa

Grosser münsterländer är en mycket robust och sund hund som genom sin storlek, mentalitet, kroppsbyggnad och utmärkta päls klarar av mycket krävande förhållanden bland törne och taggar på sommaren till bistra förhållanden under vintern.

Grosser münsterländer deltar tillsammans med alla kontinentala fågelhundsraserna inom Svenska Vorstehklubben (SVK) i ett övervakningsprogram för kontroll av höftledsdysplasi (HD)-förekomst där målmedveten avel skall förebygga just uppkomst av HD hos denna typ av arbetande fågelhund.

Egenskaper - mentalitet

Rasen präglas av en otrolig arbetslust parad med stor följsamhet, läraktighet och tillförlitlig användbarhet som jakthund, särskilt efter skott. Temperamentet är livligt utan nervositet. Till karaktären är de sociala med stor kontaktlust mot både människor och andra hundar, och fungerar väl med hela familjen.

Rasen har även en ganska utbredd vaktinstinkt. I en enkät har det visat sig att 100 procent av individerna var fullt tillgängliga mot främmande människor och ingen grosser münsterländer hade uppvisat något aggressivt beteende mot människa genom att bita.

Storlek och utseende

Grosser münsterländer skall ha en kraftig och muskulös kroppsbyggnad som ändå skall vara elegant och ädel, helheten skall ge ett stramt helhetsintryck och dessutom utstråla intelligens, temperament och livlighet utan nervositet. Hanhunden skall vara 60-65 cm och tiken 58-63 cm. Kroppen skall vara nästan kvadratisk. Kroppslängden får överstiga mankhöjden med 2 cm.

Färgen skall vara vit med svarta fläckar och prickar eller svartskimmel. Huvudet skall vara svart, eventuellt med vitt runt nosen eller bläs. Pälsen på öronen skall vara lång och bilda fransar som tydligt och liksidigt hänger ned över öronlapparnas nedre kanter. Öronlapparna får inte vara korthåriga. På huvudet skall pälsen vara kort och åtliggande.

Pälsvård

Pälsen skall vara lång, tät och slät. Den får varken vara lockig eller utstående då detta kan vara hindrande vid jakt. Hos både hanhundar och tikar skall pälsen på fram- och bakbenens baksidor vara särskilt lång och tät och bilda behäng. Även på svansen ska pälsen vara särskilt lång och bilda fana som skall vara som längst ungefär på mitten. Håret mellan tassarnas trampdynor behöver hållas kort speciellt på vintern, i övrigt nöjer sig grosser münsterländer med normal borstning av pälsen.

Historik

Rasens historiska utveckling går från medeltidens vitbrokiga fågelhundar via stötande fågelhundar till 1800-talets stående fågelhundar. Grosser münsterländer hör till gruppen långhåriga tyska stående fågelhundar, vilkas planmässiga avel inleddes under slutet av 1800-talet. Efter att den tyska rasklubben för långhårig vorsteh 1909 slutgiltigt förbjudit den svarta färgen grundades 1919 en förening som tog sig an aveln av den svartvita långhåriga stående fågelhunden. 1922 inleddes den planmässiga aveln av grosser münsterländer. I Sverige registrerades de första exemplaren av grosser münsterländer i början av 1980-talet och har under de senaste åren legat på i genomsnitt ett tiotal hundar årligen.