Kaliber

Diametermått. På ett kulvapen mäts kalibern mellan två varandra motstående bommar i loppet. Detta är det egentliga kalibermåttet. Dock förekommer en viss oegentlighet. Ibland har måttet mellan två räffelbottnar gällt som kaliber, ibland diametern på den kula som skjuts i vapnet. Hagelvapnens kaliber fastställs enligt ett gammalt system från tillverkning av eldrör till kanoner. Kalibersiffran anger hur många rundkulor av bly i loppets diameter som tillsammans väger ett skålpund. Därav följer att stigande kalibersiffra anger sjunkande kaliberdiameter. Översatta till millimetermått (minimimått) är det för jakt brukade hagelkalibrarna i Sverige följande:

• 12 = 18,2
• 16 = 16,8
• 20 = 15,7
• 36 (410) = 10,2

Som vedertagen tolerans gäller + 0,4 mm. Se kaliberbeteckning.

Kaliberbeteckning

Det finns flera olika sätt att beteckna, namnge en kaliber. I Europa används vanligen metoden att ange loppkaliber x hylsans längd, plus eventuella typbokstäver, exempelvis 8x57 JS. I engelskspråkiga länder anges kalibermåttet i delar av tum åtföljt av ett tillägg som kan ha varierande betydelse, exempelvis namnet på konstruktören: .270 Winchester, eller årtalet för kaliberns tillkomst: .30-06. Andra sifferbeteckningar som tillägg till kalibermåttet kan vara ett gammalt mått på svartkrutsladdning i grains eller utgångshastighet i fot/sekunder. Ibland förekommer även rent konstruerade tilläggsnamn, exempelvis .22 Hornet, .220 Swift.

Se kaliber.

Kalibrering

Måttanpassning till rätt kaliber. Kalibrering förekommer som arbetsmoment vid tillverkning av hylsor och projektiler. Kalibrering av hylsan ingår som moment vid handladdning.

Kam

Kolvens övre kant.

Kammarstycke

Används vid en av metoderna för hopfogning av två eller flera pipor till ett jaktvapen. Ett gemensamt kammarstycke för piporna tillverkas. I detta fixeras piporna, vanligen genom hårdlödning. Detta system för hopfogning kallas monoblock, se detta ord.

Kantantändning

Patron med kantantändning har hylsa med fläns. Inne i flänsens tomrum, runt hela omkretsen, finns tändsatsen. Jämför centralantändning.

Karbin

Bland jaktvapen benämning på en kort, lätt studsare vanligen med helstock.

Kerstenlåsning

Variant av låsning med kryssbult, se detta ord. Kryssbulten låser här genom hål i två bredvid varandra belägna tappar, vilket gör reglingen stabilare. Jämför med förlängd spång.

Kgm (kilogrammeter)

Se anslagsenergi.

Kikarsikte

Optiskt riktmedel, i första hand avsett för kulvapen. Kikarsiktet är till sin princip samma optiska instrument som den vanliga kikaren. Objektivet, linssystemet närmast det betraktade föremålet, projicerar en bild in i kikartuben, okularet. Linssystemet närmast ögat, förstorar och förmedlar bilden till ögat. I kikarsiktets brännpunkt är riktmedlet placerat. Kikarbilden visar mål och riktmedel i samma skärpeplan. Kikarsiktets förstoringsgrad ger effekten av en med förstoringsgraden proportionell skenbar förkortning av betraktningsavståndet. 4x förstoring ger på 100 meter effekten av förkortning till 25 meter och så vidare. Kikareffekten ger även förbättrat seende i dåligt ljus, det så kallade skymningsvärdet. Ökande förstoring med samtidig ökning av objektivdiametern ger inom praktiskt betingade gränser ökad användbarhet i skymning. För skytte med höga krav på precision är kikarsiktet oöverträffat som riktmedel. Kikarsiktet presenteras vanligen optiskt med två siffergrupper, exempelvis 4x32, där första siffran anger förstoringsgraden och den andra objektivets diameter. En genomsnittligt bra förstoringsgrad för jaktligt allroundbruk är 4x.

Se förstoringsgrad, objektiv, okular, skymningsvärde och ljusstyrka.

Kilogrammeter (kgm)

Se anslagsenergi.

Kindstöd

En hylla eller nisch på kolvens kindsida, avsedd att ge kolven bättre anpassning till kinden. Främst avsett för kulvapen, knappast dock av större värde. I de fall kindstödet förekommer på hagelvapen är det till funktionen helt betydelselöst.

Klaffsikte

Sikte ställbart för skytte på olika avstånd. Siktet har uppfällbara klaffar, som var och en något höjer siktskårans placering och därmed träffläget.

Klassindelning

I Sverige har vi en indelning av kulkalibrarna i klasser för olika jaktligt bruk, den så kallade klassindelningen. Klassindelningen ges i kungörelse från Naturvårdsverket. Jaktklasserna är fyra. Det är förbjudet att beskjuta villebråd med patron tillhörande lägre klass än den som gäller för villebrådet i fråga. Se kulvikt.

Klick

Den ljudhärmande benämningen på tändstiftets anslag mot tändhatten utan att skottet avfyras. Beror på vapen- eller patronfel.

Klickpatron

Blindpatron av plast eller metall, vanligast för hagelvapen, med fjädrande anslagskropp på tändhattens plats. Används vid torrklickning för att undvika skador på tändstiften.

Knall

Skottets ljudeffekt. Knallen är egentligen sammansatt av två olika ljudeffekter. Dels mynningsknallen, som uppstår av exploderande gaser utanför mynningen och dels bogvågsknallen, alstrad av projektilens överljudsfart. Vid skottplatsen uppfattas de båda ljudeffekterna som en enda knall. På större avstånd kan de ibland uppfattas åtskilda. Skottknallen är ett ljud som mycket snabbt kan ge hörselskador, hörselskydd bör användas. Se bogvågsknall och mynningsknall.

Knallhatt

Se tändhatt.

Knallkvicksilver

Populärbenämning på en kemisk kvicksilverförening, kvicksilverfulminat, som förr användes som tändsats i tändhattar. Orsakade rostbildning i patronlägen och lopp. Numera ersatt av andra ämnen i rostfria tändhattar. Se tändsats.

Knall-och-fall-verkan

Populäruttryck för ögonblicklig skottverkan vid skott mot villebråd. Benämns ibland något oegentligt, chockverkan.

Kolsyrevapen

I princip motsvarande luftvapen men med komprimerad kolsyra, egentligen koldioxid, som drivmedel i stället för komprimerad luft. Skrivs även C0₂-vapen.

Kolv

Gevärsstockens bakre del, som vid skottlossning ligger an mot kind och axel.

Kolvmått

Anger kolvens utformning och därmed passform till den enskilde skytten. Måtten gäller främst längd, skränkning och rakhet respektive krokighet, det vill säga kolvkammens höjd i förhållande till spången. Olika kroppsbyggnader kräver olika kolvmått.
Se skränkning, krokig kolv, pitch och rak kolv.

Kombinationsvapen

Vapen med både hagel- och kulpipa. Förekommer som drilling, Bockbüchsflinte, Büchsflinte och Vierling, se dessa ord.

Kompensator

Andra benämningar är rekylbroms och mynningbroms. En mynningstillsats på främst hagelgevär. Genom snedställda flänsar slungas en del av krutgaserna bakåtoch verkar som broms på vapnets rekyl. Sänker även effekten av sekundära rekylen, se detta ord. Kompensator för hagelvapen kombineras ofta med anordning för ställbar trångborrning.

Kona

Se övergångskona, trångborrningskona och akterkona.

Konisk hylsa

Kulpatronhylsa med raka kanter, jämnt avsmalnande mot öppningen i hela sin längd.

Kontrollstämplar

Se provstämplar.

Kopparnickel

En koppar-nickellegering med koppar som huvudkomponent. Ofta använt material till mantlar för jaktprojektiler. Jämför med tombak.

Korn

Den ena delen i öppna riktmedel, korn och sikte. Kornet är placerat nära mynningen. Kan vara av olika typ: spetskorn, pärlkorn, stolpkorn och liknande.

Kornfot

Hos studsare. Kornfoten är en metallbrygga, lödd eller skruvad på pipan nära mynningen. På kornfoten monteras kornet, vanligen i laxat spår.

Kornskydd

En stålkupol fäst vid kornfoten och omgivande kornet som skydd mot stötar.

Korrosion

Frätskador i metall av rost, frätande ämnen och liknande. Vanlig följd av bristfällig vapenvård.

Korsskruv

Sammanhållande kraftig skruv i hagelvapen och studsare. Studsarens korsskruv (bakom varbygeln) måste hållas hårt dragen om vapnet ska skjuta med tillfredsställande precision. Jämför med lådskruv.

Krokig kolv

Man talar om rak eller krokig kolv och menar med detta kolvkammens höjd i förhållande till spången. Krokig kolv innebär att kolvkammen ligger lågt i förhållande till spånglinjen. Se kolvmått och rak kolv.

Krut

Drivmedlet för projektilerna i skjutvapen. De gamla krutsorterna var alla varianter på svartkrut, det vill säga en blandning av salpeter, kol och svavel. Vid slutet av 1800-talet uppfanns metoden att framställa krut ur cellulosanitrat, det så kallade röksvaga krutet. Se offensivt krut och progressivt krut.

Krutförladdning

I hagelpatronen, se förladdning.

Krutmått

Kompletterande del i utrustning för handladdning. Krutmåttet ställs in med hjälp av våg och ger sedan i varje arbetsmoment rätt krutmängd till hylsan. Gör arbetet lättare och snabbare.

Kryssbult

Se Greeners kryssbult.

Kula

Kulpatronens projektil. Kula är egentligen runt klot, det vill säga rundkula. Benämningen lever kvar från rundkulornas tid men har numera i dagligt tal kommit att bli benämning på gevärsprojektil, oavsett utseende.

Se halvmantelkula, helmantelkula, D-mantelkula, hålspetskula, H-mantelkula och projektil.

Kulbana

Från det ögonblick projekilen, kulan, lämnar vapnet är den en fritt fallande kropp, alltså påverkad av jordens dragningskraft. Falltiden är alltid densamma oavsett rörelsen framåt, men ju snabbare projektilen för sig, desto längre sträcka hinner den tillryggalägga innan falltiden är till ända. När man skottställer ett vapen måste man kompensera för kulans fallsträcka och alltså i själva verket rikta vapnet mot en punkt ovanför den önskade träffpunkten. Detta innebär att projektilens bana från vapnet till målet blir krökt i bågform. På samma distans blir den långsammare projektilens bana alltid kraftigare krökt än den snabba projektilens, beroende på att dess fallsträcka är större och kravet på kompensation, uppställning, av vapnet större. Eftersom luftens motstånd hela tiden bromsar projektilen avtar dessa hastighet successivt, vilket gör att fallsträckan hela tiden ökar per längdenhet framåt i banan. Detta i sin tur medför att kulbanan inte är en jämnt krökt kurva (parabel) utan får en brantare krökning mot slutet.

Kuldiameter

Om en kulkaliber är rätt angiven, det vill säga avser måttet mellan två bommar, är kuldiametern alltid större än kalibern.

Kulfång

Naturliga hinder, vanligen vallar av sand eller jord eller byggda anordningar, avsedda att fånga upp kulorna bakom målet.

Kulhastighet

Se projektilhastighet.

Kulpatron

Patron till kulvapen. Hylsa alltid av metall med tändhatt eller kantantändning. Kula, hel- eller delvis mantlad, någon gång är den omantlad. Krutet ligger löst i hylsan. Kulpatronen har ingen form av förladdning.

Kulskott

Kulskottet som jaktskott är verksamt över betydligt större distanser än hagelskottet. Kulskottets verkan bygger på den ensamma projektilens anslag och inträngning och måste därför lossas med höga krav på precision. Den träffande projektilens uppgift är att sätta livsviktiga organ ur spel hos villebrådet. Detta sker dels genom projektilens rent mekaniska verkan och dels genom den tryckvåg som alstras av projektilens höga hastighet. Mycket snabba projektiler kan vid träff i mindre vilt ge en ögonblicklig verkan, liknande hagelskottets.

Se anslagsenergi och projektilhastighet.

Kulutdragare

Ej obligatoriskt verktyg vid handladdning. Med verktyget kan kulor oskadade avlägsnas från laddade patroner.

Kulvikt

Projektilens vikt avgör tillsammans med dess hastighet måttet på den rörelseenergi (anslagsenergi) som överförs till det träffade målet. En sänkning av den ena faktorn kan kompenseras med en höjning av den andra. Kulvikten är betydelsefull för genomträngningsförmågan. Av två projektiler med samma anslagsenergi, en tung långsam och en lätt snabb, har den förstnämnda inom praktiskt betingade gränser, den bästa genomträngningsförmågan. I de författningar som reglerar kulvapnens användning vid jakt finns följande viktgränser för projektilen uttalade:

• För klass 1: minst 10 gram vid anslagsenergi minst 2 000 J, eller minst 9 gram vid anslagsenergi minst 2 700 J. För blyfri kula gäller att kulvikten ska vara minst 7,7 g och E100 minst 2000 J.
• För klass 2: minst 3,2 gram.
• För klass 3: minst 2,5 gram
• För klass 4: ingen begränsning av kulvikt.

Kvarts trångborrning

Grad av trångborrning. Även ¼. Procentnorm 55 procent. Se trångborrning.

Kärnskott

I hagelskottet. I den i längd och sida utspridda hagelsvärmen utgörs den främre, centrala delan av det så kallada kärnskottet. Det är den delen av svärmen som bör träffa för att skottverkan ska bli fullgod. Se hagelskott, längdspridning och spridning.